Skillnaden kan tyckas liten, men jag känner den. Eftersom jag är drygt 190 centimeter lång uppfattas jag nog som ganska smal. Sett till längd och vikt är jag kanske det. Det som oroar mig är att de senaste årens viktökning uteslutande har satt sig på mage och höfter. Om jag fortsätter att leva som nu kommer viktökningen antagligen att fortsätta. Eftersom jag vill leva väldigt länge är det inte acceptabelt.

Tisdagen den 20:e augusti lämnade jag min son på dagis klockan nio som vanligt. Jag brukar äta frukost när jag kommer hem, men den här gången kände jag mig inte hungrig, nästan tvärt om. Utan att riktigt veta vad 5:2-dieten gick ut på tänkte jag att jag skulle se om jag kunde gå hela dagen utan att äta, bara dricka för att hålla den värsta hungern borta. Det var inget problem fram till två-tiden på eftermiddan. Då hade jag jobbat undan rätt bra och fick mer tid att tänka på annat. Mat. Jag tycker att det är trevligt att äta. Min lunch brukar bestå av soja-yoghurt, hemmagjord granolamüsli, russin och boveteflingor. Jag brukar sätta mig så att jag ser ut i trädgården när jag äter. I vardagsrummet eller på någon av våra två altaner. I tisdags kunde jag inte göra det. Jag tog ett par glas granatäppeldryck blandade med kolsyrat vatten för att fylla magen och ersätta den vätska kroppen förlorat  i värmen. Sen skrev jag ett sms till min fru och beklagade mig över att jag inte fick äta och att jag såg fram emot min 500-kaloriers middag. För att hålla tankarna bort från mat hängde jag tvätt, bytte disk, gick omkring i trädgården och läste lite. Eftersom jag drack mycket var jag fortfarande inte hungrig. Däremot var jag väldigt sugen på att äta något. 

Vid halv fem var det äntligen dags att hämta på dagis. När jag kom dit ringde telefonen. Det var Åsa (min fru) som påminde om att vi hade kommit överens om att plocka plommon som min pappa hade ett överflöd av. Det hade jag förstås glömt så jag blev glad över distraktionen. Den skulle hjälpa mig att klara de en och en halv timmarna som återstod av min fasta.

Pappa föreslog att vi skulle äta middag med dem. Åsa gick för att handla något att äta. När klockan var sex satt vi tillsammans och mitt ätsug var på topp. Åsa hade gjort en sallad med avocado, sockerärtor, kålrabbi, varmrökt lax och en röra bestående av keso blandad med dill. Till sig själv och Ville (vår son) hade hon köpt ett nybakat valnötsbröd av surdeg. Eftersom jag inte fick äta så mycket kalorier efter fastan fick jag inte smaka. Bröd är en av mina favorit-"rätter" så det var jobbigt att bara få titta på medan de åt. Jag tänkte på frukost dagen efter då jag kulle få äta resterna av brödet.

Efter middgen kände jag mig fortfarande väldigt ätsugen trots att jag ätit flera stor lass av salladen. Däremot var jag inte hungrig. På morgonen efter hade ätsuget gått över och brödet lockade inte längre. Det var tur för vi hade i alla fall glömt det hos pappa.