Risker vid 5:2-fasta
Jag har nu kört 5:2 i kombination med LCHF i 4 veckor och känner att det funkar ganska bra för mig, jag klättrar stadigt neråt, sakta men säkert och har 3-5 kg till målvikten!
Är utbildad kostrådgivare och vet vad jag utsätter min kropp för. Nåt som vi diskuterat bland kostrådgivare är risken med 5:2, ätstörningar!
Jag har personligen säga att jag definitivt ligger i riskzonen för att få ätstörningar av detta! Efter att ha kört en 2-dag vill hjärnan hela tiden säga till mig att "det här gjorde du bra, kör en dag till" och jag skulle lätt kunna bli en sån som gradvis går från 5:2 till 4:3 till 3:4 och till och med 2:5! Lyckoruset som jag upplever att jag har efter en 2-dag är stor och när jag ställer mig på vågen 1 ggr per vecka så blir det ju inte sämre!
Eftersom jag är extremt medveten om detta kommer jag ändå att fortsätta med 5:2 och stanna vid just 5:2 eftersom jag ändå känner att jag fixar detta även mentalt, men som sagt, det är en inre kamp! Den dagen jag känner att jag inte vinner kampen så kommer jag att sluta och gå tillbaka till enbart LCHF!
Alla är vi olika och ingen kost passar alla, men alla kan hitta en kost som passar dem :-)
Ville bara berätta min syn och erfarenhet!
Jag ligger nog lite åt andra hållet. Jag skulle kunna kompensera för fastan de övriga dagarna. Kanske till och med överkompensera. Fast det skulle ju också bli ett problem så visst har du rätt i att det finns risker med 5:2-dieten också. Än så länge tror även jag att jag har det under kontroll, men det gäller att vara medveten om det.
Vänliga hälsningar, Niklas
Så retuscherar du dina foton
Jag hade också motsatt problem. Överåt då jag väl fick äta och gick upp i vikt. Nu äter jag vanlig lchf varje dag utan att behöva bli för hungrig. Funkar mycket bättre för mig
Intressant att höra era erfarenheter. De ligger också i linjen för ätstörningar, fast åt andra hållet mot mig, men ändå en ätstörning.
Jag tror att det är bra att det kommer fram och att man är medveten om farorna. Så länge man känner att man har kontroll kan man fortsätta, vilket jag gör, men JAG får verkligen skärpa mig och säga till mig att äta under mina 5-dagar. I torsdags hade jag en 2-dag och igår fredag så var det nära att det blev en dubbel-2a.
Det vi kan konstatera är att ingen kost passar alla!
Lycka till och ät väl och snyggt :-)
Det finns så många som redan har en ätstörning och när senaste modedieten innebär att fasta är det givetvis triggande. Är man redan inne i det träsket vill man väl testa och gärna göra den lite striktare.
Personer utan någon problematik kring mat kan väl också bli mer medvetna om kalorier och matintaget totalt sett. Medvetenheten i sig är väl inte skadlig men kan den inte på sikt leda till en fixering? Fast vi är alla olika så man får testa och utvärdera. Hur vi väljer att äta är faktiskt väldig viktigt för hälsan.
Jag har börjat resan och det ser jag som ett avklarat mål, av många som komma skall. 
Dessutom gillar jag att använda onödiga smilies.
* Halv-fastedagar istället för 0 kcal dagar
Jag har börjat resan och det ser jag som ett avklarat mål, av många som komma skall.
Dessutom gillar jag att använda onödiga smilies.
jag, som haft anorexi i nästan hela mitt liv, får skav i hjärtat när jag läser era kommentarer. jag villa absolut inte agera gnällig, överkänslig besservisser, men om jag skulle få ge er ett ända tips så är det HOPPA AV DIREKT om ni känner att något är fel! VÄNTA INTE, för går man bara lite för långt i den fördjvliga nedåtspiralen av besatthet som det innebär att ha en kompenserande ätstörning, då är man fast. jag menar absolut inte att det inte går att vända, men det blir SÅ mycket lättare att stoppa den här skiten innan man hunnit gräva ner sig i den på riktigt! kram
Hej Nyttiga Jag!
Kul/bra/intressant det du skriver. Tack för du delar med dig.
Känner igen det.
Märker att jag också drar ditåt. Fast åt båda hållen.
Ibland säger hela det inre: Ta nu en 3dje fastedag denna vecka!!!!
eller
NU har du varit duktig denna 2 dag och NU minsann får du äta och vräka i dig. Kompenserar alltså.
Jag får ibland " hålla i mig själv" för att inte jag ska dra åt det ena eller andra hållet.
=)
![[majatengdelius]](https://www.ifokus.se/images/avatar-dead.svg?hash=R0i9YdF8BwjNlKPSYx-AB){kind=avatar}
Åh, jag känner igen det där! Men kämpa på. Övergår du till 4:3, 3:4 osv så kommer ju kroppen att ställa in sig på svältläge. Jag misstänker att du har större koll än mig på det här, speciellt med tanke på att du är kostrådgivare, haha :) Men om man går så långt att kroppen ställer in sig på svältläge, så är väl risken större att man går upp lättare än ner? Om man lyckas gå ner så borde man ju ändå gå upp när man börjar äta varje dag igen, om man nu börjar med det igen? Haha, du hör ju, nu gled jag in på helt andra tankar än vad din tråd egentligen handlar om… Jaja. Poängen med det här lite flummiga inlägget var iaf att jag känner igen mig i det du skriver. Så stå emot! har du bara några kilon kvar så går det ju fort! :)